Jag sitter i tomhetsfamn och drömmer drömmar jag inte borde. Om att hitta mening i meningslösheten. Känn min smärta som ett spjut mot era hjärtan. Låt mina ord gå brutalt in i er. Kanske kan jag få någon att förstå. Kanske kan jag trösta. Vara den hand i mörkret som jag så desperat behöver.
Jag bär den här smärtan för er. Låt den inte vara i onödan. Låt mina ord vara din lindring i frånvaron av ljuset. När tankar är så mörka att du inte ser en väg ut. Men vem är jag att tro att jag har den förmågan?
Som en kram, vill jag rädda dig med en stund av gemenskap. Genom blad fyllda av sorgen vi känner. Jag kan inte befria dig men jag kan vara din röst när du inte orkar skrika mer.
Texter om ensamhet 
Lämna en kommentar