Älska dig själv…

Sök hjälp säger ni men det är inte vad jag hör. Jag hör hur ni puttar mig närmare kanten, hur ni vill att jag ska försvinna så att ni slipper mig. Jag hör hur ni vill att jag går så att ni slipper andas samma luft som någon som inte ler hela tiden.

Älska dig själv, hur många gånger har jag inte fått höra detta? Som att eran oförmåga är min. Varför skulle jag inte älska den enda person som tycker om mig? Den enda som skattar åt alla mina skämt, den som alltid tycker som mig och som aldrig lämnar mig till ensamheten. Jag är den enda som varje dag kämpar med att hålla mig ovanför ytan. Inte du.

Men jag kan älska mig själv hur mycket jag vill och ändå kommer det inte få era att acceptera mig. Jag är inte den ni letar efter. Vem vill se den ensamma? Vem vill riva muren och se vraket bakom? Jag måste bära min smärta ensam när ingen vill vattna mig med omsorg och värme. Det vackraste som finns är en kram av en hård manskropp. Omtänksamma ord viskandes i mitt öra, värd mer än någon förmögenhet. Men jag förstår er ovilja, jag är inte vacker nog att älskas. Inte tillräckligt ung för att bli sedd. Allt är yta även hos mig. Jag klandrar ingen, målar bara ut min förtvivlan.

Det är bara du om kan förändra ditt liv, men det är inte vad jag hör. Jag hör hur du ber mig begå självmord, för i allt det nattsvarta är det allt jag kan se. Hur ska en lilja kunna växa utan ljus? Jag ges en omöjlig uppgift. Jag måste resa mig i en massgrav men till vad?