Jag har tänkt alla tankar som går att tänka…

Jag har tänkt alla tankar som går att tänka,
jag har drömt alla mina drömmar flera gånger om,
de har gått på repeat för så länge men det finns inga nya att hämta i ingenting.

Jag får inte drömma om vänskap,
jag får inte längta efter kärlek,
jag ska vara nöjd och tacksam för att jag inte lever i krig.
Men jag tar hellre en kula än att ruttna bort i tomhet.

Min ensamhet har lagt sig som en tung sten i min mage.
Runt min kropp har taggtrådar vuxit sig fast.
Varje gång jag närmare mig er slits jag sönder.
Taggarna sjunker djupare och djupare in.
Alla mästrar om hur självständig jag måste vara men vem är inte mer självständig än den som fastnat i ensamhet?

Jag har för så länge levt i drömmarnas värld
att jag har glömt hur verkligheten fungerar.
Jag drömmer för stort,
jag drömmer för litet.
Jag vet inte vad som är möjligt.
Vad finns utanför drömmarna,
utanför längtan?


Jag ber inte om att ni ska förverkliga mina drömmar.
Jag vet att verkligheten inte är till för mig och mina olycksystrar och bröder.
Vi som blir bortglömda här ner på botten.
Vi som kan slå oss blodiga utan att komma någonstans.
Men jag måste göra mig av min sorg och jag begraven den här i min text.

Låter mina ord vara jord.

Jag vill inte drömma,
jag vill inte längta.
Jag vill försvinna med tomheten.